Något jag verkligen hatar...
Asså jag har det FÖRJÄVLIGT just nu, jag vill ingenting, inte gå till skolan, inte träffa vänner, inte shoppa, jag mår så jävla dåligt, för så många saker!
Jag sitter här i sänger klockan är 20 i 3 på natten, jag gick och la mig halv 10 och har ännu inte somnat. Pågrund av att hela jag känner en stor skuld.
Jag vet att det kom rätt i ansiktet, jag vart inte beredd på det! Jag mådde inte bra, jag fick höra det på ett så konstigt sätt så allt blev bara fel och obekvämt.
Jag vet att jag blev arg, och jag vet att du såg på mig att det var något, men jag nekade det! Det var för att inte ville se dig ledsen eller besviken!
Det är rätt så, det har vart fel! Jag är ledsen för att jag inte har sagt något till dig innan... Men du vet vad jag tycker, och visst, jag är inte den bästa. Verkligen inte!
Men jag orkar inte leva just nu, även om jag ser stark ut så vill jag bara ligga hemma och gråta hela dagarna!
Jag känner mig inte älskad någonstans, jag känner mig svag, en sån där som ingen vill vara vän med, en sån alla hackar på hela tiden så fort man öppnar käften !
Mina "såkallade vänner" har svikit mig, de är tykna, de är kaxiga och rent av hela jävla löjliga!
Därför vill jag försöka vara så bra som
Möjligt för dig! Inget gör mig gladare!
Men det är svårt, för när jag är arg så läggs det på dig och vi börjar tjafsa , det är ingenting av det jag vill, verkligen inte!
Men du måste förstå att jag tar lätt illa upp och speciellt om det kommer upp sådär! Jag känner förödmjukad, blåst, bortkommen, dum! Osv, det kan hålla på i evigheter
Därför är jag som jag är just nu, förlåt för samtalet igår, allt rasade för mig och jag visste inte om jag vart arg, ledsen. Glad eller någonting!
Så jag ville komma bort, förlåt ännu en gång!
Det vart inte detta jag ville
