Fan orkar inte!
Jag orkar seriöst inte med falska personer längre.
Jag mår inte bra av sånna längre.
de bara förstör och vill att andra ska må dåligt.
När jag äntligen mår som bäst och bär på en hemlighet som bara en person till vet, så är det alltid några personer till som måste veta.
Och de är de personer som alltid tjallar, de som alltid sprider rykten osvosv.
Gick o bar på en hemlighet idag. en som bara jag visste. ingen annan. och så ser då många i min klass att det är något som tynger mig för att jag har mått så bra nu förra veckan o så.
Då var jag dum o berättade detta. De visade så klart att de 'brydde sig' genom att säga att jag kan prata med dem. att de alltid fanns. men vet ni vad?. jag litar kanske på er. men ni litar också på några. så är det bara. oavsett om jag berättar det för er och ni säger att inte säga något till någon så kommer ni göra det förr eller senare.
Jag säger det. jag har svårt att lita på människor. jag har blivit sårad. hårt. Det har vart jobbigt för mig att bli den jag är idag. den tjejen som vet vad hon vill och säger det hon står för.
Det är inte många tjejer i år 8 som kan komma hem och säga till sina föräldrar att de har stått upp för sig själva mot de som går i år 9. knappt några alls kan det. men det kan jag.
Jag är glad för det jag har och vad många ger mig. Speciellt en person. Den personen som ger mig glädje i livet och som alltid finns för mig. den jag alltid kan prata med om allt. den jag inte döljer någonting för.
och den personen. det är min underbara pojkvän. Han som är som alla tjejers dröm. Många har sagt det. Han är drömprinsen i alla sagor. jag är så glad att du stannar kvar trotts att jag har vart en idiot ibland. även om vi tvekar så vet vi att det är menat att det ska vara du och jag.
Min farmor och din mamma jobbade tillsammans en gång. farmor sa alltid åt mig att vi skulle åka upp till Maria och kolla på hennes hästar. Hon sa även att hon hade en sån som gick i 9:an på Bollebygd skolan. samma skola. jag visste inte vem du var. hon sa bara Sebastian i Ebbas klass.
men så en dag. en dag i oktober så åkte vi äntligen upp. jag såg dig för första gången och du hade ett så gulligt leende. vi pratade mer och mer. pratade i skolan. sms. och du la till mig på facebook. du sa att du blev besviken när du såg att jag hade en kille. vilket visade sig ta slut. efter att han hade snackat skit om mig. och då. då tog vi chansen.
den 24 oktober. dagen du var hemma hos mig och vi satt i sängen. pratade bortom jord. tiden stannade. det var bara vi. vi kramades. till slut blev det en kyss. den första kyssen man aldrig glömmer. Vi är allt du och jag. Jag kan inte leva utan dig. you know that!
jag ska göra allt för att hålla i detta. jag satsar. hoppas du också gör det!
Till min Sebastian. Han som kallar mig för hans ängel. Älskar dig <3
